Vänner, vänner, vänner.. det är nog bland det bästa vi har. Eller vadå nog, det är klart att det är. Jag älskar att umgås och ha kul och hitta på saker med ett gäng fina kompisar. Vad vore livet annars? Dock finns det ju olika sortes vänner. Vissa personer kommer att vara helt utbytta om ett år, inget illa ment eller något avsiktligt så, utan det är bara så det är och naturens gång. Men sen finns det ju några keepers, sådana som står en lite närmre.

Min lilla fyra, bestående av Mathilda Hedbeck, Julia Palmer, Louise Frykfeldt och så mig. Dom här tjejerna lärde jag känna i fyran då vi började i samma skola. Dock så var det inte förens i sexan som vi började att umgås, och åttan som vi blev riktigt tighta. Vad kan jag säga.. Dom här tjejerna lyser upp min dag och gör livet så mycket enklare. Det spelar ingen roll vad jag än gör eller säger, jag känner mig alltid trygg med dom. Vi känner varandra nästan ut och in och sån här vänskap trodde jag bara fanns på film. Älskar dom otroligt mycket.


Sofie Anglerfjord. Min fina, fina barndoms vän. Vi har känt varandra i princip sen vi föddes tack vare att våra föräldrar känner varandra. Vi hade ju kunnat bli varandras motsatser men vi har alltid funnit varandra och stått varandra nära. Vi träffas tyvärr inte så ofta, men det gör inget för när vi väl ses känns det som att vi sågs senast igår (minus alla händelser och skit snack som vi måste ta igen, haha!). Älskar dig!


Michaela Petersson. Jag kan ärligt säga att jag aldrig stått en person så nära som jag stod den här, i alla fall inte på samma sätt. Allt började i sexårs vid en gungbräda med en blyg och klumpig Alice och en gråtande Michaela (haha jag vet inte om du kommer ihåg Michaela), men men. Sedan den dagen var vi oskiljaktiga. Vi var som plåster på varandra, nästan som systrar. Haha vi planerade till och med ibland att vi skulle ha likadana kläder på oss i skolan. Så här var vi fram till sexan då Michaela bytte skola, fast vi fortsatte i och för sig vara väldigt tighta i några år till men nu på senare dar har vi glidigt ifrån varandra. Men trots detta så kommer Michaela alltid ha en plats i mitt hjärta, oavsett. Hon är en sådan som jag kommer att bjuda på mitt bröllop även om vi aldrig mer pratar med varandra. Haha nu får vi dock hoppas att vi kommer att göra det då vi börjar i samma gymnasium och linje. Kommer bli as kul :) Älskar även denna tjejen.


Nu skrev jag som sagt dom personerna som står/eller har stått mig närmast, och bara för att en vän inte står mig nära betyder inte det att den inte betyder mycket för mig.